Om Vägs Ände

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag startade en gång den här bloggen för att tvinga mig själv att formulera mig. En tanke är färdig först när den är formulerad. Innan dess är det en känsla, en aning, ett tillstånd. Först när tanken klätts i ord kan den granskas av flera, och först då kan den bemötas eller förändras.

Esaias Tegnér skrev (och sade, ty det var ett tal) att
Vad du ej klart kan säga, vet du ej
med tanken ordet föds på mannens läppar
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”.

Jag som skriver här heter Mats Abelson. Jag är en bit över de femtio och arbetar som lärare i grundskolan. Se där, det är väl så vi kategoriserar människor: ålder och yrke. Andra rubriceringar kunde vara

  • kattägare, fast jag föredrar hundar
  • boendes i Värmland, för andra gången i mitt liv. Förra gången var nästan femtio år sedan.
  • ägare av ett gammal militärfordon (Truck, Utility, 1/2 ton, 4×4 Rover Series III) och en ännu äldre brandbil (Series 2a 109′ Petrol Long)
  • hemmasnickrare, med fäbless för okonventionella lösningar
  • miljöbelastare, genom mitt dagliga bruk av diverse Land Rover; mestadels en Defender 110 Td5 HCPU av 1999 års modell men även en Discovery II Td5 S av 2000 års modell. Fast till mitt försvar ska sägas att båda bilarna har ett rökgasvärde på 0,1-0,5 vid besiktningens K-kontroll. Gränsvärdet ligger på 1,8 respektive 2,1.

Jag har valt att dela upp bloggen i flera flikar.

  • Dagboken kan handla om vad som helst, eller ingenting. Reflektioner, årstidsväxlingar, jobbfunderingar – ja, vad som helst.
  • Böcker jag läser eller har läst i jåns. Litteratur är ett intresse, även om jag inte nödvändigtvis läser nyutkommen litteratur. Tanken på att ha en månad gamla inlägg om litteratur skaver, och därmed tvingar jag mig att läsa regelbundet, på samma sätt som jag tvingar mig själv att gå den där promenaden, trots att det regnar ute.
  • Land Rover. Mot alla odds försöker jag att ställa i ordning några gamla bilar. Jag är ingen utbildad mekaniker, men det har aldrig hindrat mig. Viljan är skyhögt större än förmågan. Lyckligtvis är världen tillräckligt befolkad av människor som förbarmar sig över mina tafatta försök för att jag ska gå iland med uppgiften. Här kan också finnas berättelser om körupplevelser och träffar.
  • Nya Vägs Ände. Sommaren 2015 bröt jag upp från det skånska äventyret och flyttade vad jag skulle vilja kalla ”hem”. Jag tänker mig att dokumentera renoveringar och förändringar i det torp jag bebor sedan i augusti 2015. Här finns massor att göra. Som vanligt följer jag ingen huvudfåra över vad som anses god inredning. Jag gör det som faller mig in.
  • Klassrummet. Här berättar jag anekdoter sprungna ur mötet med eleverna. Här finns också arbetsuppgifter med bilagor, androm till uppmuntran och inspiration. När jag beskriver de uppgifter jag lägger för eleverna ser jag strax om de håller för en granskning.

Den här bloggen låg i respirator i flera år. Ibland funderade jag på att dra ur kontakten och låta den somna in. Jag menar, vad är att blogga om man inte gör det regelbundet? Och om man nu gör det, varför skulle någon vilja läsa detta?

Jantelagen, således. Emellertid, å andra sidan, jag tänker att jag skriver mest för mig själv, för glädjen att formulera mig, att forma tanken, att ur känslans malm smida tankens rena metall. Men vem lurar jag; när jag skriver ser jag ständigt läsare framför mig. Så det är lögn att påstå att jag skriver för min egen skull allenast. Ingen människa är en ö.

Under vårvintern 2018 fylls nyhetsflödet av hur mycket information som lakas ut av sociala medier i olika form. Det rapporteras om hur mängder med Facebook-användare avslutar sina konton. Det väcker en tanke hos mig. Hösten 2017 sade jag upp mitt TV-abonnemang men betalar min licens och ser valda TV-program via nätet. Det skapar ingen saknad efter Kardashians, Ex on the Beach eller Gränsvakterna. Tvärtom.

Men hur kommer jag att känna när jag inte får daglig och stundlig stimulans eller bekräftelse via Facebook? Jag kopplade ned mig och undersökte hur livet tedde sig. Men för att inte skrota alla dagboksanteckningar jag trots allt skapat under åren flyttade jag inläggen hit till bloggen. Det blir framförallt Dagboken och Klassrummet som fylldes på. Det medför att dateringen inte nödvändigtvis blir kronologisk.

Men efter en månads Facebook-celibat (outhärdligt tråkigt!) upptäckte hur bortkopplad jag blev. Förutom kontakt med vänner (inte Facebook-vänner utan vänner) och den del av föreningslivet där jag engagerar mig missar jag en hel del information som hör mitt professionella liv som lärare till. Så därför gjorde jag en smygomstart i slutet av april 2018 med ett nytt Facebook-konto, väl medveten om att det är gratis för mig eftersom jag är varan som säljs. Och trots att Facebook säger sig glömma allt efter två veckors ”avaktivering” så erbjöds jag efter en månad alla gamla vänkontakter som en gång knöts till det förra kontot. Facebook minns allt, i evighet, amen.

Så trots allt: Välkommen till Nya Vägs Ände.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s